Crusader Kings 3 har sålts i 4 miljoner exemplar - och du har fortfarande inte spelat det?

Fyra miljoner sålda exemplar. Det är rubriken, och ja, Crusader Kings 3 har officiellt anslutit sig till Paradox hall of fame. Inte för att det inte redan var där - det har varit grymt sedan dag ett - men den här milstolpen sätter lite respekt på ett spel som de flesta fortfarande behandlar som om det vore en oåtkomlig nischsimulator för medeltida kartnördar.

Det är det inte. Det är så mycket konstigare - ochmycket roligare - än så.

"Jag kan spendera helgen med att skapa ett vikingarike i Egypten... eller ägna mig åt lite kannibalism."

Det där citatet är ingen överdrift. CK3 är en sandlåda där din dynasti är leksaken och världen bara väntar på att du ska forma den med dina vansinniga beslut. Vill du starta en kult som dyrkar nakenhet och blod? Gör det då. Gift dig med din kusin, stjäl en påvehatt, lönnmörda dina syskon, bli hästpåve. Allt finns där. Spelet tillåter inte bara kaos - det uppmuntrar det.

Därför är det helt galet att så många spelare fortfarande inte har gett det en chans. Speciellt med tanke på hur CK3 går linjen mellan stor strategi och RPG mycket bättre än det har någon rätt till. Visst, det har din standard Paradox världskarta och knappar och diagram och allt det där, men under är ett fullfjädrat karaktärsdrama där din härskares känslor, hälsa, familjefejder och personliga val faktiskt spelar roll. Du hanterar inte bara imperier - du hanterar egon, agg och medeltida trauman.

"Det fortsätter att vara den ultimata bizarroberättelsegeneratorn."

Det är den viktigaste kroken. CK3 berättar inte vilken historia du ska spela - det kastar dig in i mitten av någon medeltida röra och låter dig ta reda på om du ska fixa det eller göra det mycket, mycket värre. Varje spelsession förvandlas till en unik saga, som vanligtvis slutar med att någon dör fruktansvärt eller av misstag startar ett krig med sina egna svärföräldrar.

Modding-scenen driver naturligtvis saker och ting ännu längre. Folk har förvandlat CK3 till allt från Middle-earth till Vampire: The Masquerade, och om du inte redan är djupt inne i Nexus Mods kaninhål missar du något. Paradox har historiskt sett stöttat mods som galna, och CK3 är inte annorlunda - det finns hundratals mods som lägger till nya mekaniker, överhalar användargränssnittet eller bara gör saker extra förbannade (ja, det finns en fullständig kannibalismfokuserad religionsmod. Nej, jag kommer inte att länka den. Du kommer att hitta den.)

Och det saktar inte ner. Den senaste expansionen Roads to Power lade till ett fullfjädrat RPG-äventyrsläge, så att du kan dumpa ditt land och din titel för att ströva runt i den medeltida världen som en ädel vagabond, samla historier och kanske hugga några baroner på vägen. Det är i princip Crusader Witcher 3, och det regerar.

"Den sista expansionen, Roads to Power, är en av de bästa DLC:er som Paradox någonsin har utvecklat."

Nästa spel? Khans of the Steppe. Det ser ut att bli en dröm som går i uppfyllelse för spelare som vill rida över Eurasien som en nomadisk krigsherre, plundra allt som syns och skriva om historien på det mest våldsamma, hästdrivna sättet som möjligt. Exakt den typ av omskakning som en CK3-kampanj behöver efter 200 år av habsburgsk inavel.

Fyra år in blir Crusader Kings 3 fortfarande bättre. Det är också mer lättillgängligt nu än någonsin, med bättre handledning, renare användargränssnitt och massor av inbyggda tips för att hjälpa nya spelare att få grepp om det. Du behöver inte vara en Paradox-veteran för att komma in i det längre - du behöver bara vilja rollspela lite medeltida galenskap.

Så ja, grattis till 4 miljoner sålda exemplar, CK3. Men den siffran borde vara högre. Om du inte har spelat det än, är det här ditt tecken. Det är dags att förråda din kusin, gifta dig med en häxa och av misstag starta ett heligt krig. Du kommer att tacka mig senare.