Dragonkin: The Banished Recension

Dragonkin: The Banished är ett isometriskt action-RPG som utvecklats av Eko Software och publicerats av Nacon. Berättelsen kretsar kring en fantasivärld som korrumperats av drakarnas blod där spelarna jagar mäktiga Dragon Lords. Upplevelsen stöder solospel eller samarbetsfunktionalitet när spelare utvecklas genom sex stora miljöplatser. Denna titel följer studions tidigare arbete med Warhammer: Chaosbane och introducerar en ny intellektuell egendom till hack-and-slash-genren.

Narrativa premisser och Hjältarnas råd

Berättelsen i Dragonkin: The Banished börjar i en värld där drakarnas blod har infekterat landet och dess invånare. Drakar var tidigare fängslade, men deras inflytande når nu över olika biomer genom korruption och tankekontroll. Spelet inleds med en prolog där spelarna styr en grupp maxade hjältar för att återuppleva den ursprungliga förvisningen av det drakoniska hotet. Denna sekvens introducerar de fyra spelbara klasserna på deras fulla kraftnivå innan huvudkampanjen startar. Efter denna introduktion tar spelaren rollen som en ny rekryt som framträder inför ett högt råd som består av de tidigare hjältarna. Bland rådsmedlemmarna finns figurer som Jorn, en barbarisk krigare vars motiv för att slåss fokuserar på personlig fåfänga. Berättelsen handlar om inbördes strider i rådet där medlemmarna strider om traditioner och användningen av magiska artefakter. Karaktärerna använder en mystisk skala för att blockera de påträngande röster som drakar använder för att manipulera mänskliga subjekt. Handlingen utspelar sig under en kampanj som varar ungefär 20 till 25 timmar. Den narrativa utvecklingen bygger på dialog med NPC:er och på att hitta dokument som beskriver de olika kulterna som dyrkar Mother Buddha och andra entiteter. Röstskådespelare är närvarande för både allierade och fiender, även om vissa föreställningar varierar i kvalitet. Skriften fokuserar på forntida riter och ritualer som definierar konflikten mellan rådet och drakherrarna.

Val av karaktärsklasser och grundläggande stridsregler

Spelarna väljer mellan fyra primära klasser: barbaren, riddaren, bågskytten, även känd som spåraren, och magikern eller oraklet. Varje klass har ett förinställt utseende och kön utan några skjutreglage för visuell anpassning. Barbaren fokuserar på närstrid med virvlande yxor, medan bågskytten använder sig av distansattacker som rikoschetterande pilar och giftbomber. Stridsmekaniken betonar en maktfantasi där spelarna ofta mejar ner horder av tolv eller fler fiender samtidigt. Attackerna känns flytande och responsiva och skickar fiender flygande vid döden. Vissa fiender uppvisar en specifik animation där de kastar sig i en slumpmässig riktning när de går ut, oavsett skadetyp. En effektiv taktik för Archer-klassen innebär en volley av pilar som tömmer hälsofält över stora grupper på några sekunder. Spelslingan fokuserar på att förstöra dessa horder för att samla erfarenhet och lootdroppar. Defensiva åtgärder inkluderar en skjutmekanik för att flytta fiender bort när spelaren är svärmad. Raritetsnivåer för utrustning följer traditionella färgkodade system som ses i titlar som Diablo. Karaktärernas kraft gör att spelarna kan ta sig an höga svårighetsgrader där fienderna är fler och mer aggressiva. Boss-möten fungerar som de primära spektaklen, ofta med två faser och unika spelsegment. Bland bossarna finns en ormliknande isdrake med extrem kroppslängd och andra drakoniska varelser med distinkt visuell design.

Färdighetssystemet Ancestral Grid

Karaktärsprogressionen i Dragonkin: The Banished avviker från traditionella färdighetsträd genom implementeringen av förfädernas rutnät. Detta bikake-liknande rutnät gör det möjligt för spelare att lägga in förmågor och modifierare som representeras av hexformade fragment. Dessa fragment kommer i olika former och storlekar, vilket kräver att spelarna passar ihop dem på det begränsade rutnätsutrymmet. Färdigheterna låses inte upp automatiskt när man går upp i nivå, utan de släpps som byte eller fungerar som belöningar i uppdrag. Jag tycker att ancestral grid fungerar som en uppfriskande och originell ersättning för traditionella färdighetsträd genom att behandla förmågor som samlarföremål. Varje färdighet kan förbättras upp till nivå fyra beroende på antalet intilliggande modifierare som spelaren ansluter. Modifierare lägger till egenskaper som ökad skada, snabbare attackhastighet eller extra projektiler för avståndsattacker. Vissa fragment utlöser också wyrmling-färdigheter, som är specialförmågor från spelarens husdrake. Rutnätet expanderar i takt med att spelaren ökar sin karaktärsnivå, vilket ger mer utrymme för komplexa kombinationer. Spelare kan bara utrusta fem aktiva färdigheter samtidigt, vilket tvingar fram ett val mellan nytta och råstyrka. Det här systemet möjliggör hög kreativitet i karaktärsbyggandet utan att spelaren överväldigas av en statisk meny. Attributpoäng tilldelas fortfarande per nivå, men de bidrar till linjära vägar som ger mindre statistikbonusar jämfört med rutnätet. Rutnätets flexibilitet gör att spelarna kan experimentera med olika spelstilar genom att byta ut hexar utan straff.

Miljöbiomer och utforskning av världen

Spelvärlden är indelad i flera biomer, inklusive skogar, djungler, träsk och frosttäckta berg. Varje plats består av massiva, labyrintiska kartor som erbjuder flera vägar för spelaren att följa. Utforskningen belönar spelaren med dolda reliker och panoramavyer som utlöser en kameraflygning genom regionen. Dessa biomer är visuellt distinkta och har korruptionseffekter som är knutna till det drakoniska inflytandet i området. Labyrintiska stigar leder ofta till valfria strider eller resursinsamlingspunkter som används för hantverk. Vissa regioner innehåller miljömässiga pussel, till exempel anslutningsstrålar som används för att smälta ishinder eller lyktor som måste flyttas för att rengöra områden. Spelare löser också pussel genom att interagera med serier av obelisker i specifika mönster. Portaler för snabba resor finns överallt på kartorna men måste befrias från infektion innan de blir aktiva. Jag ser att de massiva miljöerna ofta lider av en brist på variation av fiender som skapar en repetitiv traverseringsupplevelse över långa avstånd. Kartornas skala uppmuntrar ibland spelare att springa förbi standardfiender för att nå nästa mål. Miljöerna är underbara och detaljerade, men upprepningen av vissa uppdragstyper kan leda till trötthet under längre spelsessioner. Spelet använder ett isometriskt perspektiv som visar biomernas vidsträckthet från en upphöjd synvinkel.

Hub Management och Wyrmling Companion-system

Staden Montescail fungerar som det centrala navet där spelarna hanterar sin utrustning och stadens utveckling. Spelare bygger inte strukturer manuellt, men de tjänar stadserfarenhet för att höja nivån på olika anläggningar. Att hitta reliker och titta på panoramabilder bidrar till stadens nivå, vilket låser upp nya byggnader och förbättrar befintliga. Träningsgården är en viktig anläggning som ökar mängden erfarenhet som spelaren tjänar under uppdragen. Alkemi gör det möjligt att tillverka drycker som är oändliga i användning men som har en nedkylningstimer. Uppgradering av alkemi ökar styrkan och hastigheten hos dessa läkande föremål. Ringhantverk och förtrollning av utrustning hanteras också i stadens nav. En särskild mekanik för snabbresor i staden gör att spelaren kan zooma ut kameran till en fullständig kartvy och zooma tillbaka till en utvald byggnad. Tidigt i spelet får spelarna ett wyrmlingdjur som följer dem och ger statusbonusar. Det finns fyra olika typer av wyrmlings att välja mellan, var och en med sitt eget uppgraderingsträd och specifika färdigheter på förfädernas rutnät. Spelare kan också skapa rustningar för sina wyrmlings för att ytterligare öka deras statistik. Ett annat system involverar förfäder som ger spelaren välsignelser i utbyte mot tributföremål som drakhjärtan och organ. Dessa förfäder ger passiva kraftökningar som blir mer relevanta under slutspelet. Talangsystemet erbjuder ytterligare passiva färdigheter som kan höjas genom poäng som erhålls från sällsynt utrustning och wyrmling.

Teknisk prestanda och slutspelsaktiviteter

Den tekniska prestandan i Dragonkin: The Banished är i allmänhet stabil under aktivt spelande på alla konsoler. Bildfrekvenserna förblir konsekventa även när skärmen fylls av fiender och partikeleffekter från förmågor. Emellertid uppvisar mellansekvenser ibland bildstammar och märkbar texturpop-in, särskilt i de tidiga spelområdena. Spelet körs på Xbox Series X, PlayStation 5 och PC, med en Nintendo Switch 2-version med förbättrade visuella lägen. När huvudkampanjen är klar låser spelarna upp flera slutspelsaktiviteter som fokuserar på att maximera karaktärsbyggandet. Hunting Maps ger tillgång till specifika jakter på draconic-varelser med varierande varaktighet och belöningar. Chaos Hunts erbjuder slumpmässiga möten på specifika platser i världen som ger högklassig byte. Spelarna kan påverka dessa uppdrag med hjälp av Draconic Fate Cards, som ger negativa modifieringar till uppdraget i utbyte mot bättre belöningar. En specifik slutspelsaktivitet är Test of Will, som är en tidsbestämd, vågbaserad strid som inträffar i karaktärernas drömmar. Ett känt fel i detta läge kan göra att vågorna återställs, vilket tvingar spelarna att slutföra 90 vågor istället för de avsedda 30. Trots detta tekniska problem fokuserar slutspelet på grindningen för legendariska föremål och maximering av förfädernas rutnät. Den visuella detaljrikedomen förblir hög i dessa slutspelszoner, vilket bibehåller estetiken i den isometriska världen.

Bedömning

Dragonkin: The Banished implementerar framgångsrikt ett kreativt färdighetssystem genom sitt förfäders rutnät samtidigt som det ger en tillfredsställande maktfantasi. Det fungerar som en tillgänglig startpunkt för action-RPG-genren trots en del repetitiv världsdesign och tekniska konstigheter.

Dragonkin: The Banished är ett 7,5/10-spel.

Fördelar:

• Det förfädernas rutnät ger ett unikt och kreativt tillvägagångssätt för anpassning av färdigheter.
• Strid känns slagkraftig och tillfredsställande när man hanterar stora horder av fiender.
• Stadsprogressionen och wyrmling-systemen lägger till meningsfulla lager av karaktärsutveckling.

Nackdelar:

• Loot- och utrustningsstatistik kan kännas generisk och tråkig efter de första timmarna av spel.
• De massiva kartstorlekarna resulterar ibland i repetitiv traversal och brist på fiender.

Spelet utmärker sig genom att leverera en flytande hack-and-slash-upplevelse med en distinkt kulturell smak rotad i drakfolklore. Även om det inte återuppfinner genren, ger den innovativa skicklighetsmekaniken tillräckligt med djup för att engagera veteranspelare. Det är fortfarande ett bra val för dem som söker en lång samarbetskampanj med stark presentation och responsiva kontroller.