Hell Clock Review: Djupt byggnadsskapande och historisk Roguelike-action

Hell Clock blandar en tragisk historisk berättelse med komplexa, belönande byggnadsskapande för att leverera en roguelike-upplevelse som inte liknar de flesta moderna kloner. Dess snabba strids- och progressionssystem skapar oändliga möjligheter för experiment, vilket gör att det handlar lika mycket om strategisk planering som ögonblicklig action. Även om spelet har brister, garanterar dess berättelse, anpassning och RPG-ramverk ett minnesvärt äventyr som kan hålla spelarna engagerade i timmar.

Roguelike-spel finns överallt, och många känns som bara en annan snurr på etablerade mallar. GameRants recension noterar att medan titlar som Teenage Mutant Ninja Turtles: Shattered Fate och Dynasty Warriors Abyss är roliga, bryter de sällan ny mark. Hell Clock utmärker sig dock med en berättelse som är rotad i verklig historia - War of Canudos, en våldsam konflikt mellan den första brasilianska republiken och den bahianska bosättningen Canudos. Tusentals icke-kombattanter dog under massakern, och spelet kanaliserar denna nyktra bakgrund till sin berättelse och skapar en känslomässigt laddad och levande upplevelse. Även utan att känna till hela det historiska sammanhanget förblir berättelsen engagerande, men lite kunskap kan fördjupa spelarens uppskattning.

Utvecklaren Rogue Snail har tagit denna historiska tyngd och byggt en snabbrörlig stridssandlåda runt den. Till skillnad från många roguelikes där moment-till-moment-spel dominerar, betonar Hell Clock spelarens progression. Att designa och optimera byggen ger ofta mer njutning än att faktiskt utföra dem, men för fans av djupa ARPG-system som liknar Diablo 4 är detta en del av överklagandet. Karaktärstillväxt sträcker sig långt bortom enskilda körningar, vilket skapar en långsiktig känsla av investering.

Kronjuvelen i Hell Clock ligger i dess byggnadsskapande och progressionssystem. Även om det har roguelike-element, lutar spelet mot traditionell ARPG-mekanik. Spelare tjänar erfarenhet under varje körning, låser upp förmågor och går upp i nivå, men det verkliga djupet finns mellan körningarna. Här kan spelarna köpa utrustning som ger permanenta buffs, gå upp i nivå i ett färdighetsträd och utrusta reliker som ger distinkta fördelar. Varje förmåga kan förbättras och endast ett begränsat antal kan vara aktiva samtidigt, vilket tvingar fram strategiska val. Det här tillvägagångssättet gör karaktärsutvecklingen till ett tillfredsställande pussel som uppmuntrar till experiment och kreativ optimering.

Spelaren tar på sig rollen som Pajeú, vars mentor har dödats och vars själ är fångad i underjorden. För att rädda honom måste Pajeú upprepade gånger ta sig ner i ett demoninfekterat helvete. Till skillnad från Hades, som prioriterar uppgraderingar under spelets gång, erbjuder Hell Clock ett urval av tre förmågeuppgraderingar efter att ha besegrat ett visst antal fiender. Detta ger tillfälliga kraftökningar, men den verkliga styrkan kommer från utanför körningarna - uppgradering av utrustning, förmågor och reliker över tid.

Spelet är utmärkt på att guida spelare genom sina system, vilket gör att progressionen känns naturlig. Friheten att skapa varierade byggnader uppmuntrar kreativitet och experiment. Ett exempel var ett bygge med fokus på besvärjelser: en enda besvärjelseförmåga kombinerad med en relik som ökade besvärjelseskadan för varje aktiv besvärjelse, plus en annan relik som genererade ytterligare besvärjelser från andra besvärjelser. Den här kombinationen skapade en djupt tillfredsställande cykel av upptäckter och strategiskt djup. Spelare kan upprepade gånger skapa effektiva och uppfinningsrika byggnader, vilket gör att varje körning känns unik och personligt skräddarsydd.

Hell Clock är tydligt utformat för en specifik typ av spelare. Dess strider är roliga, men spänningen kommer från att se noggrant utformade byggen i aktion. Spelare som är ointresserade av att skapa byggnader kan tycka att striderna är repetitiva, eftersom uppgraderingar under körningen ofta är enkla statistikförstärkningar eller mindre skicklighetsförbättringar. Dessa är användbara, men bleka jämfört med djupet i färdighetsträdet och reliksystemen. För de som investerar i att skapa optimala spelstilar erbjuder spelets sandlåda nästan oändliga möjligheter.

Hell Clock har dock sina brister. Dess föremålsekonomi kan kännas trasig: många reliker är smala i syfte eller lätt duplicerade, vilket skapar röran och tvingar spelare att sikta igenom överflödiga föremål. Den titulära Hell Clock, en tidsbegränsningsmekaniker för varje körning, lägger till spänning men kan kännas konstgjord. Även om bossar förlänger klockan och uppgraderingar kan förlänga den ytterligare, driver mekaniken ofta beslut mer än spelarens val eller experiment. Alternativet att inaktivera Hell Clock finns men gör lite för att lösa det underliggande problemet, vilket väcker frågor om dess nödvändighet.

Trots dessa fläckar bär spelets berättelse och spelstyrkor det. Berättelsen om Canudos är hjärtskärande och galvaniserande och motiverar spelare att utkräva hämnd i en demonfylld undervärld. Byggsystemet förstärker detta engagemang och skapar en loop där strategi, progression och experimenterande förstärker varandra. Den historiska inspirationens känslomässiga tyngd ger djup, vilket gör att varje runda känns meningsfull utöver vanliga ARPG-strider. För en roguelike är det sällsynt att leverera både intellektuell och känslomässig tillfredsställelse, och Hell Clock lyckas på båda fronterna.

Ur en mekanisk synvinkel balanserar Hell Clock tillgänglighet med djup. Nybörjare kan njuta av den grundläggande striden och progressionen, medan erfarna spelare kan dyka in i invecklade byggnader och reliksynergier. Variationen av förmågor, utrustning och reliker säkerställer att inga två körningar är identiska, och den gradvisa behärskningen av system ger långsiktig motivation. Till och med begränsningarna, som Hell Clock eller enstaka föremål, bidrar till känslan av utmaning och belöning för dem som är villiga att investera tid.

Sammanfattningsvis är Hell Clock ett spel som sticker ut i ett överfullt roguelike-fält. Det kombinerar historiskt berättande med ett intrikat ARPG-ramverk, vilket skapar en upplevelse som är både engagerande och minnesvärd. Dess styrka ligger i byggnadsskapande, långsiktig progression och den känslomässiga resonansen i dess berättelse. Även om det har brister - problem med föremålshantering och en ibland frustrerande tidsbegränsningsmekanik - är kärnspelets loop tillräckligt övertygande för att göra dessa problem sekundära. Spelare som dras till strategiskt experimenterande, flexibel karaktärsprogression och en berättelse som är grundad i verklig historia kommer att tycka att Hell Clock är en djupt givande resa.

Hell Clock är inte bara ännu ett roguelike. Det är en djärv, originell titel som tvingar spelarna att tänka kreativt, planera strategiskt och uppleva en berättelse som lämnar ett bestående intryck. Kombinationen av historiskt djup och ARPG-liknande frihet gör det till ett spel som stannar kvar långt efter att skärmen slocknat.