Lokaliseringen kan avgöra årets spel när Blue Prince möter utmaningar i den globala omröstningen

Samtalet om årets spel för 2025 har blivit alltmer konkurrenskraftigt, med flera tunga hitters som går in i loppet sent på året. Som nominerade som Hollow Knight: Silksong, Hades 2, Ghost of Yōtei och Silent Hill f får fart inför The Game Awards, kan mindre utmanare som Blue Prince kämpa för att hålla sig synliga.

Blue Prince, ett pusseläventyr i första person från Dogubomb och utgivaren Raw Fury, fick mycket beröm av kritikerna för sitt invecklade mysterium och sin kreativa struktur. Spelare utforskar en ständigt föränderlig herrgård medan de söker efter ett dolt rum och avslöjar lager av ordbaserade pussel som belönar språklig intuition. Men det som gör Blue Prince unikt gör det också svårt att utvärdera på en global nivå. Dess centrala pussel är helt beroende av engelska ordlekar och semantik, vilket gör lokalisering till andra språk nästan omöjlig utan att i grunden omforma upplevelsen.

Det kreativa beslutet har resulterat i ett spel som av nödvändighet bara är tillgängligt på engelska. Även om det kanske inte verkar vara ett stort problem för de flesta västerländska spelare, begränsar det dramatiskt dess räckvidd bland de internationella kritiker som utgör The Game Awards röstningspanel. Juryn består av mer än 100 representanter från hela världen, som representerar regioner som Kina, Brasilien och Mexiko. Även om den här strukturen säkerställer ett brett perspektiv innebär den också en unik nackdel för mindre spel som inte har råd med fullständig lokalisering.

Som Giovanni Colantonio konstaterar är detta inte en återspegling av Blue Princes kvalitet utan en strukturell begränsning av hur The Game Awards fungerar. Spel med omfattande lokaliseringsbudgetar har en klar fördel. AAA-förläggare släpper ofta simultana flerspråkiga versioner för att säkerställa tillgänglighet och synlighet bland kritiker världen över. För oberoende utvecklare kan de kostnader och resurser som krävs för att uppnå den nivån av tillgänglighet vara orealistiska, särskilt för projekt som bygger på språkspecifik mekanik.

Situationen belyser en växande klyfta mellan blockbusterproduktioner och småskaliga kreativa verk. Ett spel som Blue Prince, som är starkt beroende av text och ordlekar, kan helt enkelt inte konkurrera på lika villkor med en globalt distribuerad, helt lokaliserad titel från en stor förläggare. Lokalisering är en viktig del av den globala tillgängligheten, men dess roll i prisomröstningen understryker hur infrastruktur och finansiering formar viktiga resultat.

Blue Princes utmaningar sträcker sig längre än till översättning. Tillgänglighet är fortfarande ett pågående problem för spelet, och spelare har noterat hinder för färgblindhet som studion har lovat att ta itu med i en framtida patch. Dessa tekniska och designmässiga hinder förvärrar problemet för prisutdelningar, där synlighet och tillgänglighet ofta går hand i hand.

Frågan återspeglar en bredare obalans i hur The Game Awards är strukturerad. Dess kategorier gynnar till stor del blockbustergenrer - action, äventyr och skjutspel - medan mindre, textdrivna upplevelser har mindre närvaro. Showens globala röstningspool och marknadsföringsdrivna nomineringsprocess lutar sig mot spel som dominerar populära konversationer snarare än de som driver nischinnovation.

Det finns ett argument för att sådana resultat är oundvikliga. En global prisutdelning kräver inkludering över språkgränserna, och om ett spel inte kan upplevas av en betydande andel av juryn är det osannolikt att det får ett brett erkännande. Samtidigt illustrerar denna verklighet begränsningarna i nuvarande prissystem när det gäller att representera mångfalden inom modern speldesign. Oberoende skapare prioriterar ofta kreativitet framför skala, men det tillvägagångssättet gör dem sårbara när röstningsprocessen belönar räckvidd och förtrogenhet.

Även med dessa begränsningar kan Blue Prince fortfarande hitta sitt erkännande någon annanstans. Spelet är fortfarande en stark kandidat för kategorier som Best Debut Indie, som är mindre beroende av global konsensus och ofta belyser projekt som resonerar inom mindre samhällen. Ett sådant erkännande skulle göra spelet jämförbart med andra hyllade men nischade titlar som har nått framgångar utanför det stora rampljuset för Årets spel.

Game Awards har alltid speglat spänningen mellan konst och industri, och Blue Princes fall är ett tydligt exempel på detta. Det är en påminnelse om att excellens i sig inte garanterar erkännande när systemets struktur gynnar skala, tillgänglighet och översättning. I takt med att branschen fortsätter att globaliseras kommer lokaliseringens inverkan på erkännandet bara att fördjupas och forma inte bara hur spel spelas utan också hur de hyllas.

Blue Prince kanske inte tar hem förstapriset, men dess designfilosofi - ambitiös, språkberoende och helt och hållet nischad - befäster dess plats som en av 2025 års mest distinkta utgåvor. Oavsett om det hamnar bland de slutliga kandidaterna eller inte, understryker dess kamp hur tävlingen om årets spel har blivit lika mycket om synlighet och översättning som om kreativitet och vision.