Santa Ragiones hästar konfronterar makt och övergrepp i ett starkt skräckporträtt

I recensionen av HORSES undersöks ett spel som bygger på tvång, skräck och moralisk press. I Santa Ragiones senaste verk försätts spelaren i en svartvit mardröm som präglas av underkastelse och eskalerande psykologiska påfrestningar. I It's world är varje handling ett test av aktörskap, vilket tvingar spelarna att konfrontera inte bara vad de gör, utan också varför de gör det.

Rapporteringen här bygger på Sarah Thwaites recension på IGN, som spårar spelets struktur, teman och mekanik samtidigt som den noterar dess kompromisslösa ton. Hennes rapportering fokuserar på hur upplevelsen oroar redan från början och blir mer förtryckande i takt med att varje uppgift avslöjar nya lager av manipulation och utnyttjande.

Horses lanserades under ovanliga förhållanden. Valve vägrade att vara värd för det, vilket blockerade all Steam-release redan före lanseringen. Epic Games Store följde med en omvändning i sista minuten och stoppade försäljningen trots tidigare planer. Slutligen accepterade GOG titeln och blev ett primärt försäljningsställe efter Steam-förbudet. Denna splittring återspeglar den bredare debatten kring spelets innehåll och gränserna för stora butiksfronter.

Berättelsen följer Anselmo, en 20-åring som skickas från college till en lantgård i två veckor. Platsen är fel från det ögonblick han anländer. "Hästarna" är nakna människor i fasta masker, reducerade till boskap under en bonde som övervakar varje rörelse med rigid kontroll och ett outtalat hot. Varje syssla driver Anselmo djupare in i ett system som är byggt för att bryta ner sina undersåtar, och varje scen avslöjar hur långt bonden sträcker sig. Gården blir en scen där lydnaden övervakas och varje avvikelse väcker rädsla för bestraffning.

Presentationen lutar sig starkt mot stumfilmens språk. Titelkort ersätter talade repliker och skärmen skiftar mellan korniga bilder, live-action-inlägg och starka, statiska kompositioner. Scenerna bygger på kontrast snarare än skådespel, vilket gör att tittaren låses fast vid små gester eller upprepade rörelser som blir mer och mer störande med sammanhanget. Ett svagt mekaniskt brummande löper genom varje segment, vilket efterliknar gamla filmrullar och förstärker spelets känsla av isolering. Den långsamma rytmen skapar spänning även i rutinuppgifter.

De dagliga uppdragen verkar enkla: mata hunden, hugga ved, städa stallet. Varje jobb leder dock till situationer som undergräver varje känsla av normalitet. Utrustningen är knapp, lagerutrymmet är begränsat och djuren - eller människorna - i hägnen skiftar på ett oförutsägbart sätt. Även hunden, en annan maskerad fånge, rör sig genom området med en oroande medvetenhet som stör planerade rutter. Miljön känns levande men ändå fientlig, och de minsta hoten kommer från varelser som formats till verktyg för bondens mål.

Söksekvenser utgör några av de mest intensiva sträckorna. När flera hästar rymmer leder spåret förbi gårdens grindar och slutar i en konfrontation som avslöjar klyftan mellan de som är fångade på insidan och de som för en kort stund kommer loss. Dessa korta möten har mer tyngd än många scenografier. Deras återhållsamhet ökar skräcken och håller tonvikten på kontroll och konsekvens snarare än chockvärde.

Lokala invånare fördjupar spänningen. En veterinär, en affärsman, hans dotter och en präst dyker upp under sommaren och beter sig alla som om ingenting är fel. Deras korta konversationer antyder ett tyst godkännande av bondens system. Dessa karaktärer förstärker idén om att gården bara är en del av en större hierarki. Världen runt Anselmo känns medskyldig, likgiltig eller uppgiven, och lämnar honom utan någon tydlig väg ut.

I nattsekvenser smälter drömmar samman med minnet och driver Anselmo in i scener som formats av religiösa och sexuella trauman. Dessa sekvenser fungerar utan utläggning och använder symboler och klippta bilder snarare än förklaringar. De fungerar som tryckventiler och avslöjar den känslomässiga vikten av det som Anselmo uthärdar under dagen. Deras tvetydighet bidrar till spelets kraft och ger spelarna utrymme att tolka snarare än att lösa varje bild åt dem.

Mekanisk friktion avbryter ibland tempot. Framstegen stannar upp när uppgifterna inte utlöser nya instruktioner eller när nödvändiga föremål gömmer sig bakom oansenliga mönster. Dessa flaskhalsar bryter förtrollningen av en annars noggrant återhållen upplevelse. Att leta efter ett dolt föremål på en liten gård kan kännas tråkigt när den omgivande berättelsen arbetar så hårt för att upprätthålla spänningen. Den kopplingen sticker ut, även om den inte överskuggar spelets starkare element.

Horses pågår i cirka tre timmar, en längd som passar deras kontrollerade tempo. Den korta speltiden håller berättelsen fokuserad och låter varje scen tjäna sitt syfte utan att förlänga spelarens lidande för effekt. Slutet ger sina frågor skarpare fokus snarare än att erbjuda klarhet eller stängning. Anselmos plats i det här systemet är fortfarande laddad och gårdens logik dröjer kvar långt efter den sista bilden.

Recensionen konstaterar att Santa Ragione använder interaktivitet för att tvinga fram reflektion snarare än att belöna mästerskap. Spelarens obehag är poängen. Varje handling väcker en fråga om vem som drar nytta av den och vad efterlevnad innebär inom en sådan struktur. Denna skillnad skiljer Horses från andra skräcktitlar som förlitar sig på fara eller överlevnadsmekanik. Här ligger hotet i själva deltagandet.

Trots strukturella brister sticker Horses ut för sin kompromisslösa vision. Berättelsens kraft kommer inte från dess chocker utan från dess tysta, stadiga insisterande på att spelaren tittar direkt på exploateringen och överväger sin egen roll i den. Dess tillvägagångssätt kan splittra publiken, men dess effekt är svår att avfärda.

HORSES finns att spela på PC(GOG store).