Hades 2 Review - En uppföljare som höjer Supergiants mästerverk

Hades 2 har kommit och markerar den fullständiga återkomsten av Supergiant Games hyllade roguelike-serie. Studions senaste utgåva placerar spelare i rollen som Melinoë, dotter till Hades och Persephone, som tar upp vapen mot sin farfar, Chronos, Titan of Time.

Det officiella lanseringsdatumet för Hades 2 fastställdes till 25 september 2025, efter mer än ett års utveckling i tidig åtkomst.

Den här recensionen är baserad på ett reportage som ursprungligen publicerades av Leana Hafer för IGN, som berömde uppföljaren som "något av Supergiants bästa arbete på nästan alla nivåer" och uppmärksammade hur det förfinar, expanderar och remixar grunden som lades av det första spelet.

Premissen börjar plötsligt och ekar det direkta narrativa momentumet i sin föregångare. Melinoë kastas in i handlingen utan någon större utläggning, ett medvetet val som betonar upptäckter genom spel. För spelare som kliver in i uppföljaren utan att spela om Hades, eller de som hoppade över den tidiga åtkomstbyggnaden, kan de första timmarna kännas desorienterande. Men allteftersom karaktärerna utvecklas ersätts den inledande osäkerheten av en djup koppling till en rik ensemble av gudar, titaner och mytiska figurer.

Supergiants konst och karaktärsdesign står återigen i centrum. Statiska porträtt får subtila animationsdetaljer som förstärker deras närvaro. Nemesis framträder som en rival som blir en vän i en dynamisk båge, medan Hecate förkroppsligar både mentor och motvillig vårdnadshavare. Olympierna återvänder med skiktade personligheter som går bortom arketyper, och röstskådespeleri över hela linjen stöder detta nyanserade skrivande. Spelet trivs med sin förmåga att göra interaktioner meningsfulla, med dialogsystem som kan reagera på hundratals kontextuella variationer.

Mekaniskt bygger Hades 2 på sin roguelike-struktur genom att erbjuda två distinkta nattliga vägar. Spelare kan stiga ner i Tartarus för att konfrontera Chronos eller stiga upp till Mount Olympus för att slåss mot hans allierades belägring. Varje rutt erbjuder unika miljöer, bossar och förgreningsstrukturer som håller upprepade körningar fräscha. Till exempel erbjuder staden Ephyra spelarna tio gator, var och en med olika utmaningar, och kräver noggrann planering av vilka strider som ska prioriteras. Detta system med dubbla rutter fördubblar effektivt variationen av banor och förhindrar den upprepning som kan försvaga roguelikes omspelbarhet.

Striderna har genomgått betydande förändringar med Melinoës häxinspirerade spelstil. Där Zagreus förkroppsligade krigaren, kanaliserar Melinoë magisk kontroll och strategisk resurshantering. Hennes vapen inkluderar dubbla facklor för snabb rörlighet, en massiv yxa som förvandlas till en lie och andra variationer som dramatiskt förändrar stridsdynamiken. En universell Cast-förmåga introducerar fällor på slagfältet, vilket uppmuntrar taktisk placering mot tuffare fiender. Denna tematiska distinktion säkerställer att även om strukturen liknar originalet, är känslan av strid helt annorlunda.

Supergiant har också omarbetat boons. Varje Olympian erbjuder värdefulla alternativ, utan att någon förvisas till fyllnadsstatus. Elementära affiniteter lägger till ett annat strategiskt lager, eftersom boons nu interagerar genom essenser som utlöser villkorliga bonusar. Selene, som representerar månen, introducerar Hex-förmågor, som fungerar som ultimata färdigheter som kan anpassas genom talangträd under körningar. Dessa system uppmuntrar till experiment och belönar synergibyggande, vilket säkerställer att varje försök känns distinkt.

Progressionen sträcker sig bortom strid. Permanenta uppgraderingar via Hecates kittel, jordbrukselement och djurfamiljer berikar loopen mellan körningarna. Dessa tillägg skapar en balans mellan variation och tillgänglighet, och erbjuder nya system utan att överväldiga spelarna. Till skillnad från vissa uppföljare som blåser upp mekanik, kuraterar Hades 2 dem med avsiktlig pacing och avslöjar nytt innehåll stadigt över dussintals timmar.

Musiken definierar återigen spelets känslomässiga resonans. Darren Korbs soundtrack blandar eteriska melodier, lofi-beats och heroiska motiv till en sammanhängande identitet. Spår som "Moonlight Guide Us", som framförs av den återkommande sångaren Ashley Barrett och Melinoës skådespelare Judy Alice Lee, lyfter fram viktiga ögonblick med en fängslande skönhet. Bossstrider, som kampen mellan Scylla och Sirenerna, integrerar musiken direkt i spelet och skiftar spår dynamiskt när fienderna besegras. Resultatet är en musik som matchar spelets dualitet av melankoli och energi.

Rent tekniskt fungerar Hades 2 smidigt på alla plattformar, även om läsbarheten i handhållen Switch 2 ibland är en utmaning. Utzoomade perspektiv i livliga strider kan dölja små fiendens animationer, vilket gör bärbart läge mindre idealiskt för precision. Dockat eller PC-spel löser dessa problem, vilket framhäver spelets visuella klarhet och detaljer.

Uppföljarens berättelsestruktur speglar originalets cykliska berättande men med ökad flexibilitet. Möjligheten att välja alternativa vägar gör att spelarna kan undvika bossar som visar sig vara frustrerande, vilket ger en naturlig tempohöjning. Berättelsens progression kräver segrar på båda vägarna, vilket garanterar variation samtidigt som det leder spelarna mot den avgörande konfrontationen med Chronos. Längs vägen flätas karaktärsbågarna samman med spelet på sätt som förstärker investeringen. Relationer med figurer som Nemesis och Hecate ger känslomässig grund, och skrivandet upprätthåller blandningen av humor, tragedi och mytisk omtolkning som gjorde det första spelet minnesvärt.

Supergiant bevarar också den känsla av upptäckt som var central i originalet. Dialogsnuttar, miljödetaljer och dolda mekaniker dyker upp med häpnadsväckande frekvens. Till och med efter femtio timmar, konstaterar recensionen, fortsätter nya interaktioner och uppgraderingar att dyka upp, vilket understryker djupet i innehållet. Denna livslängd förbättras av designval som belönar nyfikenhet och experiment, vilket säkerställer att slingan att dö och försöka igen känns målmedveten snarare än repetitiv.

Spelets humor förblir skarp. Möten som Sirenernas poprockframträdande kombinerar absurditet med utmaning, medan dialogen mellan gudarna regelbundet undergräver förväntningarna på mytologisk tyngd. Samtidigt behåller Hades 2 den introspektiva kvaliteten från sin föregångare och reflekterar över familj, arv och motståndskraft. Denna tonala balans bidrar till dess uthållighet och inbjuder spelare att återvända inte bara för mekanisk behärskning utan också för känslomässigt engagemang.

Som helhet visar Hades 2 hur man konstruerar en uppföljare som respekterar sin grund samtidigt som den innoverar på ett meningsfullt sätt. Dess stridssystem är djupare, dess berättelsestrukturer mer varierade, dess karaktärer mer rikt tecknade och dess presentation mer polerad. Långt ifrån att späda ut det som fungerade i det första spelet förstärker det dessa element samtidigt som det introducerar tillräckligt med nya idéer för att skilja sig åt.

Den slutliga domen placerar Hades 2 bland de bästa verk som Supergiant har producerat. Studion visar sig vara kapabel att följa upp ett av de mest hyllade roguelikes-spelen i spelhistorien med en efterföljare som är lika bra och i många avseenden överträffar det. Melinoë framstår som en lika övertygande protagonist som Zagreus, medan de utökade systemen säkrar spelets plats som en milstolpe i sin genre.

Hades 2 finns nu tillgängligt på PC och Nintendo Switch/Switch 2. För den som söker ett roguelike-spel som blandar spännande action med ett djupt berättande och slående konstnärskap, erbjuder det en upplevelse som både hedrar och omdefinierar sin släkt.